 |
Följ vår nya artikelserie! 
|
|
|
|
Kungsholmens
Folkblad |
Det som är än mer anmärkningsvärt är att dessa diskussioner pågår bakom lykta dörrar där Arbetarekommunens styrelse och borgarråden är de enda närvarande. Alltså samma individer som varit politiskt tongivande under den gångna mandatperioden och som varit ledande och ytterst ansvariga för valrörelsen. Tror dom att dom har ensamrätt till partiet? Locket har lagts på så att de som anförde partiet i katastrofvalet i lugn och ro får slicka sina sår och manövrera sig i rätt läge för att överleva katastrofen och skapa nya plattformar för sina politiska liv. Hur ska dessa människor som inte kan se sitt ansvar för valresultatet kunna leda partiet i en riktning som återskapar väljarnas förtroende för socialdemokratin? I ett sunt klimat hade naturligtvis både Stockholms Arbetarekommuns styrelse och samtliga borgarråd ställt sina platser till förfogande redan dagen efter valet. Därefter hade medlemmar, s-föreningar och representantskap i normal ordning utsett ny styrelse och oppositionsborgarråd. Jag är övertygad om att flera av de som idag sitter i styrelsen och säkert något av de avgående borgarråden hade getts förnyat förtroende i en sådan process. Politik
är inte bara att vilja, det handlar också om förtroende.
Bara var fjärde väljare i Stockholm visade förtroende
för den socialdemokratiska politiken och partiets affischnamn i
valrörelsen. Att tro att samma ledande politiker och samma politik
är rätt väg att skapa förtroende bland en större
andel av väljarna är naturligtvis en hopplös inställning.
Agerandet efter valnederlaget har knappast stärkt förlorarnas
aktier inför framtiden. |
||
