Kungsholmens Folkblad

Kungsholmens Folkblad
E-post
Tel 0702 89 05 12

Sista akten för nyliberalismen
De nyliberala förespråkarnas akilleshäl är dess brist på självrannsakan, dess endimensionella tänkande och att dess envägskommunikation med enbart likasinnande.
Därför måste diskussionen om den finansiella världen och bankernas roll nu tas om från början. Förhoppningsvis frigör sig de som verkar inom bank och finans från den sedan 20 år dominerande dogmatiska hållningen.

Under trettiotalets ekonomiska kris nådde arbetslösheten under många år avskräckande nivåer. För att motverka att på nytt hamna i samma situation försågs marknaden och bankerna under sena trettiotalet med en rad regler. Efter detta så blev svängningarna mellan hög och lågkonjunktur betydligt mindre.
Bankerna begränsades att expandera under högkonjunktur. Under lågkonjunktur var det fritt fram. Det innebar att bankerna ”sparade i ladorna” under högkonjunktur så att de hade pengar att göra kreditexpansion under lågkonjunktur. Detta samspelade med styrräntan som höjdes under högkonjunktur och sänktes under lågkonjunktur. Alla krediter gavs med betryggande säkerhet. Bankerna fick inte ägna sig åt hasardspel som nu, i alla dessa under de senaste 20 åren återuppfunna eller nykonstruerade derivatinstrument och terminer.

Under nyliberalernas åttiotal så tog man bort de flesta regler och vi fick åter ett instabilt banksystem och därmed ett instabilt ekonomisk system.

Vi har nu den andra allvarliga bankkrisen sedan tidigt nittiotal. De banker som redan i maj 2008, började annonsera om bankinlåningsräntor som låg över riksbankens styrränta (reporäntan) var Kaupthing och Parex. Detta betyder att dessa banker inte kan låna i

Riksbanken till styrräntan p.g.a. av att de har för dåliga säkerheter, dvs. bankerna betraktas som mindre solventa och har svårt att låna upp pengar.

Finansinspektionen borde tidigt ha vidtagit åtgärder mot dessa banker.
Kaupthing och Parex tvingades därför gå ut på marknaden och låna pengar till högre kostnad än styrräntan (Ebberöds bank). Både Kaupthing och Parex har idag (i princip) gått i konkurs (övertagna av Isländska staten respektive Lettiska staten).
Även några andra banker är ute på det hala, se i tidningarna vilka räntor de annonserar om och jämför med styrräntan (reporäntan). Ställ dig gärna frågan, varför lånar de inte till reporäntan hos Riksbanken utan går ut med annonser om inlån till högre räntor på marknaden?

Efter den svenska bankkrisen 1992-1994 var de svenska bankerna försiktiga med all sin utlåning under sena nittiotalet, man krävde rejäla säkerheter för att låna ut till fastighets- och bostadsköp. Under tvåtusentalet så har dessa marginaler alltmer tunnats ut och alltför många lån till köp av villa eller bostadsrätt sker idag med 90 till 100 procents belåning.

En bank kan inte samtidigt ge blankolån (lån utan säkerhet), en stor mängd bolån med belåning upp till hundra procent av värdet och lån till fastighetsbolag till ibland 90-95 procentav fastighetsvärdet samt ta en rad spelpositioner med derivatinstrument och samtidigt vara ett helt säkert kreditinstitut.
Det finns ingen buffert för att prisfall på t.ex. fastigheter med 30 procent (som i USA) eller ett totalt misslyckande i derivatpositioner.

Vi måste nu överge den extrema nyliberala övertron på marknaden och återgå till ett helt säkert kreditsystem. En bank ska inte kunna gå i konkurs. Insättarnas pengar får aldrig bli riskkapital. Vi måste ställa helt andra säkerhetskrav och ha betydligt högre soliditetsregler för banker.

Texten bygger på delar av innehållet i en motion till Socialdemokraternas partikpngress 2009 författad av kungsholmsbon Bernt Collin. Folkbladet återkommer längre fram med fler artiklar byggda på Bernt Collins texter.

Derivatinstrument
"Derivatinstrument skapar en marknad för att handla med risker."
En slags vadslagning där de som slår vad inte riktigt vet vad de slår vad om. Eller ett slags lotteri där lottköparen inte vet om värdet på vinsten överstiger priset på lotten.