 |
Följ vår nya artikelserie! 
|
|
|
|
Kungsholmens
Folkblad |
Samma gamla högerparti De nya moderaterna var arbetarepartiet som påstod sig övertagit alla socialdemokratins gamla värderingar. Knepet är delvis klassiskt i borgerlighetens beskrivningar av socialdemokratin. ”Döda” socialdemokrater har alltid varit genuina och bättre företrädare för socialdemokratin än de som befinner sig i blomman av sin gärning. I högerns ögon var Per Albin Hansson bättre socialdemokrati än Tage Erlander tills han avgick och genast blev fullt legitim landsfader. Olof Palme var hatat och förföljd som ingen annan svensk politiker i modern tid tills hans gärning ändades genom skotten på Sveavägen en kall februarinatt 1986 ändade hans gärning. Plötsligt var förtalet bortglömt och han blev erkänd och hyllad – även i vårt land. De nya moderaterna ger sanningsenliga prov på att vara samma gamla högerparti som alltid. Den klassiska uppgiften att montera ned välfärdssamhället, minska den offentliga sektorn och satsa på politiska insatser ”där var och en blir sin egen lyckas smed” gäller fortfarande. Det enda som skiljer är beskrivningen och att man utnämnt sig själva till arbetarparti. Hur många av alliansens och moderaternas väljare är i grunden arbetare? Visst är det ett jobb att ägna sig åt att ge förmånligaste placering av och åtgärder för att tillgodose att den privata förmögenheten ger bästa möjliga tillväxt. Men det är knappast vad man kan kalla klassiskt lönearbete. Att slåss på de finansiella marknaderna och att vara utelämnad åt de marknadskrafter som man i grunden själv äger och/eller har störst inflytande över kan knappast anses beskrivas vara motsättningar som präglat och alltjämt präglar den genuina arbetarklas-sen motsatsförhållande mellan ”lönearbete och kapital”. Det gamla klassamhället befinner sig i en renässansprocess. I sin iver att återställa klassamhällets traditionella klassmarkörer i reala begrepp har man inte bara uppfyllt löftet att försämra välfärdsreformer som arbetslöshetskassa, sjukförsäkring och aviserat föränd-ringar i pensionsförutsättningarna. Man privatiserar skola, vård och omsorg för att minska den faktiska påverkansmöjligheten genom att tala om personliga val av skola vård och omsorg. Allt draperas i till synes förmånliga checkar där man ska kunna köpa behov av vård, utbildning och omsorg. Ett system som i sig innebär att förutsättningar för en existerande utbudsstruktur rase-ras. Så läggs fullt fungerande vårdscentraler ner när nya alternativ etableras, skolor avvecklas när nya privatägda startas och omsor-gen läggs ut på entreprenad till lägstbjudande. I det gamla klassamhället bjöds föräldralösa, fattiga barn och äldre ut till de som krävde minst av samhället för den lagfästa fattigvården. I moderaternas välfärdssamhälle plagieras samma modell fast nu heter det vårdval, omstrukturering och entreprenad. Överklassens legitimitet bygger på att det finns en underklass för givmildhet. Aldrig har överklassen haft så välutbildad städhjälp som man får när man skattesubvention kan köpa tjänsten billigt. En underklass som de många överkvalificerade invandrare med namn som missgynnar dem på den svenska arbetsmarknaden! Vet hut, vet sjufalt hut Reinfeldt! |
||
